Idag kände jag mig som en kändis.
Idag i butiken så från ingenstans hörde jag en mansröst säga "Heter du Viveca?", och eftersom jag gör det reagerade jag med en stark och nyfiken blick på personen i fråga "Ja". Då kände jag direkt igen de snälla ögonen på andra sidan disken. Det var Peter från min mellanstadieklass som jag inte sett på miljoner år. Han kände igen mig men kunde inte direkt placera mitt ansikte och var tvungen att fråga om det var jag. Sedan diskuterade vi om hans monsterteckningar som han alltid målade till alla i klassen, han hade tyvärr slutat rita monster och satt istället och skötte tågsignaler. Vilken kontrast. Efter jobb överraskade jag nyhemkomna Nadja på hennes jobb i Hansagallerian. Vi kramades hur mycket som helst och det var bara glädje och kärlek i luften. Vi ska ses imorgon igen fast med några andra tjejer i kogänget. Jag längtar, men först ska jag jobba så kom gärna in på BB och säg hej!
Här har ni lite egobilder från hempromenixen lördags:
