vivekahs

Jag besitter en sjuk irritation just nu tack vare svenska jävla MTV. Inte nog med att dem inte visade VMAs live igår ( kommer ni ihåg när man var liten och typ  smög upp mitt i natten för att inte någon skulle veta att man var vaken när det var skoldag efteråt?). Men när man nu hade laddat dagen efter (kändes lite som avslagen cola att vara så sen) så har dem inte ens lagt ner 5 minuter på att ge oss en ordentlig version. Nä nä, dem visade vissa delar två gånger, klippte bort Robyn efter typ 20 sekunder, hon är ju ändå svensk, här ska vi ju vara stolta och vilja hylla framgången men nej. Dem hoppade fram och tillbaka mellan klippen , struntade i något , hade text som inte alls hörde hemma den timmen och inget var i ordning. Helt galet. MTV detta är under all kritik. I'll be keeping my eyes on you och höjer ett varningens finger. (ni kan ju gissa vilket..)
 
Angående zebror så borde vi kanske rösta in några i MTV Sveriges ledning, dem vet iallafall hur man håller ränderna på plats.

Jag är ju intresserad av dans och sånt så igår tipsade min gode vän Melissa om att Skånska dansteatern skulle hålla show vid Dockan. Scenen var på hela ena sidan uppdelad mellan stora kranar som spotlightsen hängde i och vi hade havet emellan oss. Vissa dansare stod på byggnader och vissa stod nere på bryggor, en hängde från en lina som hängde från en kran. Dem  dansade till livemusik och en kör som åkte runt på en ganska avlång båt. Skitcoolt. Det var verkligen kul att se eftersom idéen till scenen var så grymt mäktig. När det var slut stack Freddan och jag till en båt som serverar Thaimat och där mumsade jag i mig en currygryta med kokosmjölk, bamboskott och kyckling. Det var så gott att jag inte kunde sluta äta och såg gravid ut när jag gick därifrån.






Här sitter jag och väntar snällt på maten!

Jag måste be om ursäkt till er som tror att jag ligger och flyter någonstans i Atlanten. Inte ett enda inlägg sedan jag lämnade USA, förbannat dåligt tänker ni säkert och väntar på ett dåligt försvartal. Men det kommer ni inte att få! Ett dåligt alltså men  det kommer ett!
Vickys försvartal:
1. Jag begav mig i mycket god tid till flygplatsen.

2. Jag hade bokat med DELTA (nu blir det dålig reklam HA!) och de började med att vänligt berätta att planet inte var färdigt och att avgångstiden skulle bli uppskjuten med två timmar. Muntert fick jag ringa och väcka pappa mitt i natten för att berätta att jag skulle bli försenad.
 
3. Gick och spenderade mina sista kontaner på en bok, tidning, macka, vatten och ett nackstöd.

4. Efter dryga extratimmar kom vi äntligen på planet. Jag hamnade såklart brevid en jävla dansk tjej som så många andra danskar gav intrycket av att vara en riktig besserwisser. Jag hade svårt med danskan efter så lång tids uppehåll men sen när jag gav upp och skulle prata svenska så kunde jag inte prata skånska utan gav mig på någon blanding av rikssvenska blandat med stockholmska och kanske göteborgaska (?) Jag satt och tänkte "vad fan håller jag på med?" men det var precis som att jag inte kunde styra det. Snacka om att jag kände mig patetisk.

5. Efter sådär 1½ timme uppe i luften, ni vet då man börjar känna sig bekväm och tycker att det är dags för att sova ( för man vill ju korrigera jetlagen så bra det går innan man landar och helt plötsligt är 6 timmar före igen, plus att DELTA jävla pissbolaget inte har en underhållningsskärm på sina international flights WTF? är man besviken eller? ja, det fanns inget annat att göra iaf.) så ropar kaptenen ut att något är fel på centralnavigationssystemet och att vi ska nödlanda i Boston för att detta ska repareras men att vi ska sitta kvar i planet den timmen det kommer att försigå och sedan upp i och iväg igen. No big deal alltså.

6. 30 minuter senare återkommer kaptenen med informationen om att vi har för mycket bränsle och därför inte får lov att landa pga säkerhetsrisken och lagen som säger detta, vi ska alltså cirkultera över Boston i 2 timmar innan vi får landa då vi skulle ha använt upp bränslet som gjorde att vi låg över gränsen. Då började man bli sjukt irriterad men höll sig ändå lugn för man vet ju att det finns absolut ingenting man kan göra eller påverka utan så är det bara.

7. Efter ungefär en timme av seglande i luften kommer kaptenen tillbaka på mikrofonen (mikrofonkåt?) igen och säger med bedrövligt tonläge att han just fått beskedet att vi ska tillbaks till New York, flyget ska ställas in. Och vi ska få sova på hotell och bokas om på ett nytt flyg imorgon. HALLELUJA! not. Så tillbaks till NY, segla ytterligare 2 timmar i luften innan vi fick landa var det bara att ställa sig i den långa kön där de skulle slunga ut en på hotell, ge en nytt boardingpass och berätta att de behöll bagaget på flygplatsen ( alltså inget ombyte...hehe). Som ensam resande tjej var jag inte helt glad över att befinna mig ensam ute på gatorna i Jamaica Queens mitt i natten där man skulle hitta sin shuttle de hade beställt för att ta en till hotellet.

8. Väl framme på hotellet och redo för att checka in 4 på morgonen var man så mör att man bara ville sova. Ringde pappa och berättade att jag inte skulle komma hem alls. Jag skulle på upprop i skolan så han fick åka dit i mitt ställe och yra för att hitta rätt och informera dem om läget. Mamma blev skitglad när hon hörde att jag skulle bli en hel dag försenad för hon skulle vara ledig och det betydde att hon kunde följa med till Kastrup för att hämta mig. ZZZzzzzzzz...

9. Upp och hoppa för utcheckning var kl 12. Duschade och kände mig riktigt fräsch ända tills jag insåg att jag skulle studsa i samma kläder igen.  Väl på flygplatsen igen, 3½ timme innan avgång hade man bara en enda önskan och det var att man skulle få komma hem på detta försöket.

10. Jag är säker på att jag såg Fat Joe! Jag ville gå fram till honom men hejdade mig då jag insåg att det inte finns något bra sätt att fråga någon på om de är Fat Joe, hade det inte varit rätt  hade det varit samma sak som att gå fram och kalla någon fet. Vad säger man då? "Whoops, sorry...my mistake?" Man har fortfarande kallat honom fetto.

11. Äntligen på planet, hamnade även denna gången brevid danskar men dessa var ett par och väldigt snälla. Sällsynta men på riktigt!

12. Kunde inte sova en blund. Efter många ansträngningar och hopp om så bara 2 av dessa 8 timmarna... men tji fick jag.

13. Landade på Kastrup och fick äntligen träffa mamma och pappa. Köra över bron är underskattat. Kommer ni ihåg vinjetten till Fullt hus när de kör över Golden Gate? Precis så känns det!


Nu när ni har fått insikt i min traumatiska upplevelse plussa då på att jag var skitirriterad över att jag var en dag försenad, skulle ha fixat hela lägenheten innan skolstarten för att kunna packa upp resväskan men det fick jag skippa för jag hade ingen plats. Var uppe hela dagen utan sömn, gick i skolan, lagade mat med Jacke,  tvingade mig vara vaken till 23. Vaknade vid 4, kunde knappt somna om, gick upp 6.45 för att bege mig till skolan. Helt yr. Minnesluckor. Gick till IKEA dagen därpå och skulle vara pigg och alert och hålla reda på vad som skulle köpas. Minnesluckor igen. Var på Cuba café 2 dagar på raken och kom hem där runt 4. ( Jag som skulle ställa om till svensk tid) Sen 200 sidor i läxa redan första veckan är kanske heller inte en såndär mjukstart.  Ja, you get the picture. Jag är en kvinna som har levt ett kaotiskt liv dessa veckorna pga dendära viktiga dagen som gick till spillo. Och även om jag förstår att säkerheten måste gå före allt annat och om jag erkänner för migsjälv att jag inte skulle vilja vara på ett flyg utan fullt fungerande navigationssystem när man flyger över havet så blir man bara så irriterad över att man just sitter på det planet som är trasigt och helt förstör ens planer och upplägg. Man kommer ju hellre hem hel och ren som man säger. Så nu sitter jag här med världens bästa ursäkt till varför jag inte har haft varken tid eller ork åt bloggen (som faktiskt bara var tänkt som resblogg men eftersom jag insett att den faktiskt blir läst av några uttråkade själar så kan jag väl dela med mig lite av min vardag, inte för att den är sådära intressant men jag kan ju showa lite för er och leka att den är det. ) och jag förväntar mig att ingen ifrågasätter om jag ens haft tid att komma med denna förklaringen tidigare, men point made, nu är jag här.