vivekahs

Tidsoptimister är nog de värsta studenterna. Jag är nog den största tidsoptimisten i min omgivning och de flesta i skolan förundrar sig över min ständigt "chillaxa"-attityd.  Jag är en typisk student som alltid sparar allt arbete tills precis innan deadline, mitt motto är att ta det lugnt så länge jag kan och tycker att de som stressar när det är två veckor kvar till inlämning eller tentan är en aning överseriösa och paranoida. Lönt att stirra upp sig, det kommer en dag imorgon..och i övermorgon..Detta är också mitt största problem, för när det väl är dags och jag öppnar böckerna så ställer jag mig alltid frågan "varför har jag inte satt igång med dethär tidigare?". Stressen kommer och biter mig i röven och jag börjar förstå hur orealistiskt det är att jag ska lära mig en hel bok (som föreläsarna stått och predikat om att man inte kan lära sig på en vecka då matematik och begrepp måste sjunka in över en längre tid för att man ska kunna skapa sig en rimlig förståelse) på just en vecka. Jag skulle behöva en mentor, som karate kid, någon som kan sätta upp regler och disciplinera mig. När jag jobbade var jag sjukt disciplinerad, ambitiös och kaotiskt strukturerad och det funkade och jag åstadkom alltid resultat. Varför kan jag inte vara så i skolan? Kanske dags att lära sig att disponera tiden lite bättre...