vivekahs

The story of my life är att jag är tidsoptimist, som igår till exempel. Jag steg upp kvart i nio för att föreläsningen  började kvart över 10. Ändå lyckades jag bli en halvtimme sen, varför? Jo, för det spelar ingen roll hur mycket svängrum jag lämnar rent tidsmässigt för jag segar bara ännu mer, och sen när jag väl börjar stressa så orkar jag inte stirra för då är jag ju redan sen och kan då lika gärna bli rejält sen. Ja men ni fattar, vart jag vill komma är att tänk så hade jag inte  varit sen igår och missat världens roligaste (men ändå lite sorgligaste) sak. Eftersom jag var sen tänkte jag att det var lika bra att ta bussen för att vinna lite förlorad tid. När jag gick till bussen såg jag helt plötsligt en livs levande gump. En kvinna stod i svarta stay-ups, en leopardpäls som inte ens täckte halva rumpan, knallrött läppstift och en cigg med en såndär förlängningssak fransyskorna använder för att inte bli gula om fingrarna och allt detta innan lunch mitt på ljusa dagen,snacka om att om jag haft något i munnen att jag hade satt det i halsen. Det sjukaste av allt är att jag hört talas om denna damen en gång förut men inte i min vildaste fantasi trott att jag skulle få se henne. När jag kom chockad och fnittrig i till skolan och förde vidare legenden visade det sig att denna dam gjort stan i flera år. Flera stycken hade sett henne och en på McDonalds!
Den stora frågan är om hon lider av någon psykisk sjukdom eller om hon helt enkelt förlorat ett ganska jobbigt vad? Vad tror ni?